Filippinerna är ett land av uniformer.

Våra barn har givetvis skoluniform, det kanske inte är så märkvärdigt.

Men alla yrken har sina, sjuksystrar givetvis, taxichaufförer, lärare (nya varje år), seminaristerna, yayorna (barnvakterna) och kyrktanterna har sina, mm mm.

Under den spanska tiden började man klä folk efter skrå. Vissa signifikanta klädesplagg infördes och det skedde för att enkelt se vem som hör till vem. Tillhörighet och kläder etablerades tidigt, då för att markera klasstillhörighet under den spanska kronan.

Men det har levt vidare, starkt, mycket starkt t o m. Det finns en vilja av att få höra tillsammans och att markera det med kläder. Det är viktigt att höra samman i det filippinska samhället och det fortsätter man att markera. Det finns en trygghet, värme och närhet som värderas högt och betonas på detta sätt.

Vår rektor, fr Larry, sken upp en dag och sa: vi borde ha uniformer vi också!

Vi muttrade något vagt instämmande och tittade ut genom fönstret.

Måtte vi slippa….