To tell the truth or not to tell

I vår stad har en rektor slagit larm. Det fuskas vid centrala prov på hennes skola. Lärarna “coachar” barnen för mycket under proven.
När det gäller prov och tillhörande betyg är det en viktig sak i Filippinerna. Våra barn har haft regelbundna prov sedan 4 års ålder. Däremellan diagnostiska prov. Slutresultatet och viktas och var ens barn hamnar i relation till de övriga klasskompisarna är lika viktigt.

Nu har den kvinnliga rektorn slagit larm och sagt att det fuskas. Och som så ofta i detta land blir det istället budbäraren man skjuter på. Det kan ju bara inte ha hänt och felet blir rektorns. Systemfel har ofta en tendens att hängas på en person för då blir det konkret. Då är det någons fel.

Problemet är att det är svårt att tala om fusk. Att någon fuskar går inte trots att det sker. Fusk är ok så länge ingen märker det. Fusk som blir uppdagat är att tappa ansikte och heder. Därför: berätta inte om det. Det är det som är problemet för rektorn. Hon gjorde det.

Häromdagen upptäcktes det i Japan att en kille fuskade vid ett prov m h a en mobiltelefon. Han erkände, avstängdes och en utredning startade. Helt normalt.

I Filippinerna är det svårt. Budbäraren drabbas alltid. Nu har den filippinska rektorn gömt sig eftersom hon är hotad till livet.

I slutändan är det skolbarnen som förlorar på att vuxna beter sig som barn.

Läs gärna kolumnen That is culture av Conrando de Quiros som beskriver detta.

Posted in Uncategorized.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *