– Nu dödade jag Darth Wader igen.
Mellansonen spelar Lego StarWars på sin lilla spelkonsol. Vi åker på en buss igenom grannön Negros. Det regnar kraftigt.
Bussen skakar sig fram på vägarna under en kort sekund ser jag ett antal barn tar skydd under ett bambuskjul och leker lite. Barn i mina barns ålder.
De ena barnen leker med dyra spelkonsoler, de andra leker under ett bambuskjul i regnet. Det är bara bussens tunna plåtvägg i mellan dessa två världar.
Det som är kanske mest frustrerande under vår vistelse här. Att leva i två olika världar som finns samtidigt och på samma klot. Man försöker lära sig att hantera det, och det går, men det finns alltid en gnagande känsla om att det inte är rätt eller rimligt. Ingen bestämmer var man skall födas. Vissa får, andra inte.
Själv känner jag mig liten inför detta. Jag hoppas att våra kyrkor kan tillsammans göra något men ibland kan jag också undra över kyrkors förmågor och oförmågor.
Att lockas till att släppa taget kanske är den största utmaningen. Att ge upp. Orättvisor är en naturlag.
Vi har fått förmågor, talanger, låt oss använda dem. Gräv inte ner dem. Ge inte upp. Orättvisor är ingen naturlag.
Regnet tilltar och smattrar på bussrutan.