vår kära hushållerska fick barn för ett litet tag sedan och då fick vi på nytt erfara den kalla verkligheten av filippinsk sjukvård  – betalningen. Utanför filippinska sjukhus står alltid vakter men det är ofta inte de som kommer som kontrolleras utan att de som går har betalat för sig.

Donna hade genom sin anställning både socialförsäkring och sjukförsäkring men för de som delade rum med henne var det värre. En kvinna skulle åkt hem men kunde inte lämna sjukhuset då hennes kejsarsnitt inte var betalt. Hennes stackars make åkte därför runt med mössan i hand och bad om hjälp hos alla vänner och släktingar han kunde tänka sig.

Den andra kvinnan i rummet var det ännu värre för.
Hon hade redan två stora barn och när hon blev gravid med sitt tredje insåg hon att hon aldrig skulle kunna betala sina förlossningskostnader. Hon knackade därför på hos ett barnlöst par i hennes samhälle och erbjöd dem sitt barn mot att de betalde sjukhuskostnaden vilket de gick med på. När hon gick ut ur sjukhuset stod paret utanför och väntade på barnet.

Så är verkligheten i Filippinerna i oktober 2010.

Stackars mammor och pappor.