Namngiving i Filippinerna har en egen historia.

När spanjorerna kom fanns bara förnamn. Man var den som kom från den byn, ungefär som Jesus från Nasaret. Alla visste vem det var.
Med spanjorerna kom centraladministration vilket kräver efternamn. Då det inte fanns några sådana, delade man generöst ut efternamn till filippinare. Därför har många idag spanskklingade efternamn som dela Cruz etc.
För enkelhetens skull och möjligen för att kunna kontrollera befolkningen, gav man filippinare efternamn i bokstavsordning. Man började i norr med A och slutade i söder med de sista bokstäverna. När man kom till Iloilo var det bokstaven H, som t ex vår rektor som heter Hererra i efternamn.

När man kom till bokstaven F var man på Rombolon, ön norr om Panay där vi bor. De flesta som kommer därifrån har namn på bokstaven F och det är enkelt att släktforska.

Valen av efternamn kan ibland få en att häpna. Exmundo heter t ex vår hyresvärd i efternamn. Påven talar ju Ex-catedra när han beslutar (från stolen) och Ex-mundo (från världen) i muntliga beslut.

Vi har präster som heter Resureccion (uppståndelsen, udda stavning) och en seminarist som heter Sancta Iglesia (Heliga kyrkan). Vad seminaristen heter i förnamn? Jesus, givetvis. Jesus Sancta Iglesia, Jesus den heliga kyrkan, inget dåligt namn för att vara prästkandidat.

Sedan har vi några stackare som heter Plancenta i efternamn. Ja, vad det är? Just det, moderkaka.
Det skall tydligen finnas en sångerska med det namnet: Placenta.

Karlsson, Andersson känns helt ok efter detta. Tur att spanjorerna inte koloniserade Sverige.