Sitter och slötittar på tv dagen innan julafton. Fördelen med att kunna slötitta på kvällen i Asien är att Europa har eftermiddag med mycket nyheter och i USA har dagen bara börjat.

BBC kan ibland direktsända tal ifrån USA och det gjorde man precis nu. Jag tittade. Det var president Obama som berättade att han nu tänker ta bort policien i amerikanska armén: Don’t ask, don’t tell – en princip om att var tyst om att du är homosexuell.

Talat var klockrent. Han är en lysande begåvning. Det var gripande och president Obama blev i slutet personligt engagerad i talet. Det handlade inte bara om homosexuellas rättigheter, det var mänskliga rättigheter.

Han började talet med att berätta när amerikanska trupper mötte hårt motstånd i Europa vid den sk Ardenneroffensiven. Tyska pansartrupper, ledda under en ideologiskt övertygad nazist, smulade sönder allt vad allierade stridsvagnar hette. General Patton som i vanliga fall var positiv, sa att det är nu en överhängande risk att vi förlorar Europa.

I detta inferno och vid ett av slagen när 100 amerikanska soldater dör, ramlar en soldat ner för en brant och skiljs från gruppen. Det är en vinter och halt. En annan soldat vänder om och undsätter soldaten. Kulorna viner i snödrivorna men han räddar en utsatte soldaten och drar honom bort från kulregnet. Han klarar livet och överlever också kriget.

Många år senare, när de båda träffas och talar om det inträffade, berättar soldaten som undsatte den andre, att han är homosexuell. Det bekymrar mig inte, svarade den andre, det som betyder något är att du räddade mitt liv.

Så började Obama sitt tal. Och på det sättet fortsatte han. Personligt, med många konkreta berättelser från soldater, med retoriska figurer som drar upp stora linjer i den amerikanska historien, slår han fast att dessa soldater alltid har burit en dubbel börda. Man har inte bara varit i situationer då man fruktat för sitt liv, man har burit bördan att aldrig kunna berätta om sin sexuella läggning. Det är slut med det fr o m idag. Nu slipper ni bära denna dubbla börda.

Det handlar inte om vi är svarta, vita, korta, tjocka, homo- eller hetro. Vi är ett land, avslutar Obama.

– – –

Man blir paff. Han är ett retoriskt geni.
Han talar konkret, han översätter allt han tar upp till mänskliga relationer. Han äger en särskild förmåga att lyfta ner händelser på ett konkret plan.

När hörde man något sådant, från en predikstol? När senast klev det fram någon som verkar kunna ena ett splittrat folk? När hörde jag någon med en visionär blick? När hörde jag någon tala på ett konkret sätt? När hörde jag något med ett engagemang så att det brinner i blodet?

När hörde jag evangelium?

Jag fick mitt julevangelium.