Korruptionen i landet är påtaglig. Landet ligger stadigt i den övre toppen på den mindre smickrande listan av korrupta länder i Asien.
Den sista tiden har det skett en liten kursändring. Fler och fler vågar berätta och avslöja korruption. Kanske är det en konsekvens den tydliga linje president Noynoy Aquino håller fast vid: inte acceptera korruption.

Den senaste avslöjandet i landet har handlat om mycket höga officerare i landets arméledning. Man har manipulerat siffror och tagit överskottet i egna fickor. Summor upp till 50 miljoner pesos (8 miljoner kronor) har nämnts.

De som avslöjar är de ekonomer som själva lämnat över pengarna. De har berättat att de fick växla in pengarna till dollar eftersom det blev så “bulky” med säckarna med pesos. 50 miljoner i cash! Det finns också uppgifter om att hela FN-ersättningar för stationerad trupp utomlands har försvunnit. Alla ersättningar innan 2005 har man ingen aning om.

Idag blev fick korruptionsskandalen ett tragiskt efterspel. En av generalerna som stått i fokus för anklagelserna, sköt sig själv vid som sin familjegrav i Manila. Tidningarnas första sidor har varit fyllda av familjens blodiga gravsten.

Känslan för dramatik är stark i landet och detta iscensättande skänker extra dynamik. Risken med detta tragiska efterspel är att huvudfrågan förskjuts från den ogenerade korruptionen vid landets arméledning till självmordet.

Det är alltid lättare att diskutera konkreta handlingar, som ett självmord, istället för abstrakt korruption som alltid är höljd i dimmor.

Men korruption är alltid konkret: usla vägar, dåliga skolor, kass sjukvård, obefintliga sjukförsäkringar.

Tänk att du går in i ett klassrum i Filippinerna och rycker skolböckerna ur händerna på vartannat barn. Hemskt?

Det är vad korruption gör.