Dagen efter containern gick iväg sålde vi resten. Och allt blev sålt! Vi hade inte ens konservöppnaren kvar på kvällen. Vi fick öppna konservburkar med en kniv.

Huset är tomt och ekar ovant. Vi fick sova på golvet och sista tiden blir det hotell när sängarna åkt iväg till seminariet.

Tänk att man kan skicka iväg alla en ägodelar på 2 dagar.

Det är som en själslig rensning.

Det som slår en varje gång man skickar iväg det man äger är att det är ganska lite saker man verkligen behöver, men som man ändå umgås med. Vi lever med prylarna men behöver vi dem?
Vad behöver vi egentligen?

Mera sale i livet!