Margareta Pettersson är min gammelfarmor som levde i Gumboda längst Västerbottenskusten. I min farbrors gömmor, Martin Mattsson, som gick bort för ett år sedan, hittade jag negativ av foton tagna på henne. Martin som var pressfotograf på Västerbottenskuriren, tog bilderna 1960 i samband med en intervju i tidningen när hon skulle fylla 90. Margareta var alltså född 1870 för numera dryga 150 år sedan.

Hon levde i en liten stuga, var en krutgumma med pigga ögon som dessutom rökte pipa och beskrevs som “en högt aktad personlighet i Gumboda”. Bilderna är från intervjun och även från andra tillfällen.

I intervjun kan man läsa att hon gifte sig 1891 med Vilhelm Pettersson och de fick 12 barn. Vilhelm dog 1915 och Margareta blev ensam med 11 barn varav sju mellan två och nio år. Det var många svåra år som följde.

Margareta hjälpte till med olika sysslor i bygden som byaslakterna, vid bröllop och begravningar. Hon vävde och gjorde kvastar som hon sålde. Vatten och avlopp saknades i stugan och den karga teg som fanns runt stugan bestod i princip av sten. Tillslut fanns det en liten lada med tre kor och några höns.

Margareta färdades till fots eller med spark. Cykeln kom hon aldrig överens med: “Jo, jag freste någer gång på gammcykla pojkas men ja kört ikull och sen fick hä vara”.

I intervjun berättade hon att hon inte tagit emot någon fattighjälp och inte heller hade något av barnen gått på auktion. Sara Margareta Pettersson avled samma år 1960, 90 år gammal. Hon var ihågkommen som en vacker gammal dam med huckle som rökte pipa.

Hon ligger begravd på Nysätra kyrkogård, Ånäset i Västerbotten, i samma grav där min kusin Christer Mattsson också ligger.