Manila

Flyger in över Manila inför landning. Våra visum skall förnyas.

Det är kväll och då ser jag hur stort Manila är. Det är en gigantisk stad. Jättestor. Ljuskäglor överallt i mörkret, som ficklampor som letar efter något. Trots att jag är ett antal km uppe i luften ser jag inte var staden börjar eller slutar.

Manila är en av Asiens alla jättestäder. Fula utan egentligt centrum, uppförda i betong under 50-60 talet. Manila är precis en sådan stad med 14 miljoner människor som trängs därnere.

Dit skall jag.

Jag ser bilköer, röda bromsljus i långa rader som julgransgirlander. Vägar som är oändliga pärlband av ljus. Planet sänker sig ner i sakta mak. Det är som om att sugas upp av mörkret och ljuskäglorna. Ner i det upplysta mörkret.

Det är många därnere i den fuktiga, ljumma natten som luktar bränd olja och bilavgaser.

Jag känner igen det.
Hur många sådana här jättestäder orkar vår planet? 50? 100? 1000?

Jag längtar till Iloilo och vår gröna grannö, Guimaras.

Posted in Uncategorized.

Leave a Reply

Your email address will not be published.