En spade

Vi närmar oss slutet av skolåret.
Det betyder 2 saker. 1) Oregelbundet skolschema. Barnen förväntas träna på en show varje dag minst en vecka. All undervisning bort. Vi är vana nu.
2) En mängd udda grejor skall fixas till denna show.

Våra tjejer får vanligen hjälpa oss med rekvisitan. De vet var man köper kostymer eller kan få dem uppsydda.

Sedan behövdes en spade.
Den skulle enbart användas på scen så ingen riktig spade alltså.

Bra, tyckte pappa. Nu tillverkar vi en spade av gamla brädbitar vi har på gården. Ingen skitspade från Kina i grällig plast här inte.
Ut med verktygslådan, pappa sågar, barnen bankar. Volia! En bambuspade! Alla glada. Vi har skapat något tillsammans under bästa kvalitétstid.

Senare samma dag.
Spaden dög inte. Vår son var den enda med hemsnickrad bambuspade.
I ett land där konformitet är en dygd och kärleken till plast är stark, fanns bara en utväg.
Skitspaden från Kina.

Pappans enda glädje var att spadarna var slut. Det fanns bara plastkrattor.
– Men det går lika bra, kvittrade våra medhjälpare.
Äntligen förstår ni något efter 4 år i landet.

Bambuspaden hamnade på brädgården igen.
En spade är inte en spade, i alla fall inte i det här landet.

Posted in Uncategorized.

2 Comments

  1. Underbart! Jag kan tänka mig att man måste bo i Filippinerna läääänge för att helt naturligt gå och köpa en plastkratta som första alternativ när man förväntas komma med en spade….nu fick ni ta omvägen om Sverige i lösningen… 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published.