Glöm kom-ihåg lappen!

Var hos tandläkaren häromdagen. Jag skulle få en ny tid och väntade vid disken. Går det bra på torsdag kl 3, frågade sköterskan? Javisst, nu är det sommarlov och ledigt. Jag kan ta vilken tid som helst.
Sen hände inte mer.

Betingad av skol- och folktandvård, stod jag och väntade som en pavlovsk hund vid disken. Men det kom ingen lapp med tid och datum nerskrivet.

Jag väntade,
Lappen kom inte.

Sköterskan tittade på mig. Ja, på torsdag kl 3?
Visst sa jag och hade glömt bort att detta är en oral kultur. Kunskap och information, särskilt viktig sådan, överförs muntligt. Du kommer ihåg det. Då behövs ingen skrifligt information. Inget viktigt skrivs ändå ner.

Så det kom ingen lapp.
Jag rusade ner till bilen mumlande tiden. Öppnade dörren, slet upp handfacket och hittade ett gammalt kvitto. Rafsade snabbt ner tiden medan jag upprepade mitt mantra: torsdag, kl 3. Äntligen fick jag en lapp!

Jag är hopplös utan kom-ihåg lapp. Den delen av hjärnan är inte tränad.
Men i Filippinerna kommer man ihåg alldeles utmärkt, utan lapp.

Glöm kom-ihåg lappen!

Posted in Uncategorized.

2 Comments

  1. haha, jag skulle inte komma ihåg ett DUGG utan min kalender i mobilen …vad beror det på tror du? Att vi har så många göranden och måsten hela tiden att varje dag blir ny och full med nya möten, men så borde väl en del människor i Filippinerna ha det också? Intressant i vilket fall som helst…

    • Filippinerna är en oral kultur, det traderade är viktigt, det som överförs från mun till mun. På ett sätt som på Jesu tid. I dag, söndag, stod prästen och talade länge om vad som skall göras i veckan. Han berättade samma sak flera gånger för att understryka att det var viktigt, helt normalt. Vi kan tycka att det är långsamt.

      Man har kalendern i huvudet. Sant! Man skriver sällan ner något eftersom det inte är nödvändigt. Det nerskrivna är underordnat det muntliga. Orala överenskommelser är primära.

      Detta blir intressant när två kyrkor skall mötas. Den ene, den svenska, som är ett barn av papper och pärmar, möter en kyrka som tydligt oral där man värderar muntliga kontakter och förstår inte det viktiga i med papper. De är sekundära.

      Kulturkrock. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *