Bland de vita

De senaste 2 dagarna har vi aldrig sett så många vita. Särskilt européer. Just nu på balkongen bredvid vår talas det danska. Svenskar har vi träffat flera stycken. Minst en familj bor här på vår resort.

Vi har åkt till El Nido, en turistort på norra Palawan i Filippinerna. Byn El Nido liknar mer ett ihopträngt Bohuslän med prång till gator och ett hamnstråk sönderbyggt av små fula hus. Av stranden är lite kvar.

Men det är för den storslagna naturen man åker hit. Det är en arkipelag bestående av öar som sträcker sig som stora raukar, flera 100 meter höga. Det är majestätiskt.


Runt om oss är det mest européer och vi kan inte låta bli att tjuvlyssna på deras samtal med filippinare. De ställer precis samma frågor som vi gjorde. Man försöker skapa mening i detta gytter av intryck. Det skiljer oss åt. Den frågan är inte lika viktigt för filippinare. Det är annat som är viktigt.

Vi envisas med att skapa mening och funktion, behov och tillfredsställelse. Hos filippinare är det relationer och samhörighet som skapar trygghet och i viss mån mening: min roll i relation till andra.

Det är inte intressant hos oss sönderindividualiserade västerlänningar. Vi lever som sociala atomer, hälsar knappt på varandra men fortsätter att klaga på vår folksjukdom nummer ett: den envisa ensamheten.

Det är en tydlig skillnad mellan oss. Filippinare hälsar alltid, glatt och artigt. Européer aldrig.

Vi trivs bäst bland de som hälsar på oss.
Då finns vi, ty vi finns bland andra.

Posted in Uncategorized.

Leave a Reply

Your email address will not be published.