Jag har under två dagar befunnit mig dödsskuggans dal på jorden – Ermita i Manila. Det var några år sedan jag var här men nu har kyrkan vi arbetar med sitt kyrkomöte här. Det är en del av Manila med många turisthotell men här finns också kvarter som är mycket nedgångna: smuts, trashankar, tiggare och barn som sover på gatan på kartonger.
Luften stinker av urin och sopor. Nöden skär rätt in i hjärtat. Mitt bland detta alla dessa vita män som bor på hotellen. De är här i bara ett syfte, att köpa unga filippinska tjejer med sina euro, dollar och kronor. De flesta flickorna är drygt 20 men de ser ut som svenska 15-åringar. De hänger på barerna runt gatorna där jag bor.
Stank, smuts barn som sover på gatan, apatiska människor och sexhandel. Det är som en mardröm man hoppas man ska vakna från. En mardröm som dessvärre är sann och som människor lever i varenda dag. Jag lämnar den i morgon och jag hoppas det dröjer innan jag behöver vara här igen.
Kyrie Eleison – Herre förbarma dig.