Förra gången det inte fanns någon påve, 2005, var vi också i Filippinerna. Märkligt. Då 2005 gick vi till katedralen i Manila för att se de sörjande skarorna. Vi mötte ett gigantiskt bröllop. Vi gick till en annan kyrka. Ännu ett gigantiskt bröllop.
Bläddrar idag 2013 i dagens lokaltidning och bland div lokala artiklar finns en intressant kolumn om vad påven, påvens roll och, apropå påvar, vad tidigare kyrkofäder sagt om kvinnor, homosexuella och celibatet. Artikeln är uppriktig och kritisk som så många katoliker är till vad som hänt i historien men också vad nya påvar bidrar med.
Filippinerna är ett religiöst konservativt land men det finns idag ett brett och ökande stöd framförallt för en familjeplanering värd namnet i ett land med snart 100 miljoner människor.
Katolska kyrkan förändras och det underifrån och inifrån. Helt uppenbart. Vad händer de närmsta 10 åren?
Det är spännande att hitta en kolumn som engagerat skriver om kyrkofäder, påvar och framför allt kyrkans roll idag, i en lokaltidning.
När läste man något sådant i Corren eller NT senast?
Heja Filippinerna!