Vår svenska vän från Hongkong sitter i baksätet i vår bil. Mobilen plingar till. Japp, det är det 3:e meddelandet, säger hon.

Det är ett meddelande från Hongkong som vill varna mobiltelefonägaren att hon eller han visatas i Filippinerna. Har du ett Hongkongnummer och vistas i Filippinerna får du automatiskt ett meddelande att du befinner dig i ett svartlistat land och att om överhuvudtaget känner dig osäker skall du kontakta myndigheterna i Hongkong.

Det låter som skrämselpropaganda men grundar sig i efterspelet från gisslantagandet för en månad sen.

Kinesiska myndigheter misstror filippinska. I veckan överlämnades en utredning på vad som egentligen hände. 83 sidor och mängder av bilagor. 13 personer kan komma att bli åtalade p g a den inkompetens som visades. Det handlar om höga polisbefäl till borgmästaren i Manila. Ingen tog initiativ, ingen tog ansvar, ingen tog chefskap.

Detta drag, att skylla ifrån sig, fortsätter att synas i efterspelet. Ingen påstår sig ha ansvar utan man skjuter på utredningen istället. Alla arbetar för sig själv. Ingen av tjänstemännen representerar någon än sig själv. Man ingår inte i en grupp, organisation eller politik, utan bara sig själv. Man är personen ditt och datt. Och nu skall man rädda sitt ömtåliga skinn. Man ser inte längre än sitt eget skinn.

Under tiden varnar omvärlden medborgare att åka till landet.
Vem vinner och vem förlorar?