Det närmar sig påsk och gatorna fylls av processioner med flera tusen deltagare.
De som har denna tradition är vår kyrka IFI, där vi arbetar och den katolska kyrkan. De har i stort sett alla traditioner gemensamma då IFI har sitt ursprung i katolska kyrkan och kyrkorna är mycket lika varandra. Ändå är relationen ganska kylig av historiska skäl. På palmsöndagen blev det tydligt.
Vi i IFI stod och väntade på att börja vår procession skulle börja då vi blev närmast nedsprungna av en procession från katolska kyrkan som trängde sig förbi och IFI:s blåsorkester började spela allt vad den orkade för att överrösta deras sång.
Stämningen var som när två supportergäng från två lag möts innan en match. Men riktigt komiskt blev det när deras Jesus red förbi vår Jesus, nästan exakt likadana.
Jesus som bad för sina efterföljare kvällen innan han dog: Jag ber att de ska bli ett då ska världen tro!
“Deras Jesus red förbi vår Jesus”. Det måste ändå ha varit märkligt att stå där och bevittna detta. Vad annat kan vi göra än att se vår Väns bön som en profetisk sådan, redan nu men ännu inte. Det finns fortfarande jobb att uträtta, steg att tas och broar att bygga. Låt oss fortsätta! /T